Här är jag - där är ni.
En vanlig dag alltså, har ni haft det bra?

Jag har haft det mycket bra - igår till exempel.
Då var jag på stand-up, jättekul faktiskt!
Roliga komiker - god mat - god öl!
Vad mer skulle man kunna behöva?
Ingenting helt enkelt - det var perfektion!
Därför tycker jag att ni som läser det här - varifrån ni än kommer - ta er tiden att åka till Västerås Comedy Club.
Knyt skorna och hopp up på skotern - ni i Norrland - för den 19:e smäller det.
Ni hinner precis i tid då!

Första gången jag hade någonting bra att säga - det bevisar bara att det var bra!
Nu måste vi bara hitta motsatsen - då kör vi!

Det här med Facebook - visst det är en community - visst det är kul!
Men varför får man vänförfrågningar av massa okända personer?
Sen när man frågar dom ''Vem?'' så blir det någon försvarsmekanism för dom att skriva ''Vem är du själv?''
Då tycker jag ibland att jag är smart och skriver ''Det ser du väl'' men efter ett tag kommer jag på att jag gör det också.
Oftast blir det då väldigt awkward - varför slänger jag in engelska ord? jag har sett ett engelskt program en nu och nu bryter jag - london baby!!!
Skämt åsido, det blir oftast väldigt konstig stämning - så det är ju därför jag inte har några vänner.
Jag funkar helt enkelt inte i det sociala livet - det är bara att titta på den här bloggen!
Här för jag ner mina tankar - från mitt huvud - till er - som jag inte vet existerar.
Är det någon som läser det här ens, räck upp en hand eller lämna en kommentar!

Ja ni,
Facebook - vilken uppfinning!
Nästan alla har ett Facebook-konto nu, t.om min hund!
Det känns jättekonstigt när han skriver till mig ibland - han spelar Farmville också.
Så nej Pepsi - jag vill inte besöka din gård.

Och ingen annan i hela vida världens gård heller, för den delen.

Jag försökte klara mig utan Facebook - det gick bra i ungefär en vecka.
En ynka vecka - tills alla började fråga ''Har du sett vad han har gjort, vad den har sagt eller vilka som blev ihop''
Hade jag sett det? Nej.
Ville jag se det? Ja.
Så då var jag helt enkelt tillbaka i mitt beroende - hela befolkningens beroende - att få veta vad som händer i andra människors liv.

Egentligen är det rätt ointressant - andra människors liv, alltså!
Man sitter ju bara och jämför sig själv med andra - och vad dom har för hus - hur dom lever - vad dom åt förra veckan.
Till slut så tappar man bort sig själv - man följer bara strömmen - som en död fisk.
Vi på Facebook är som en enda stor sekt - det har vart tillfällen när jag träffar en person som jag har en gemensam vän med - det behöver egentligen inte ens vara en gemensam vän inblandad - men jag känner igen denne ändå.

Varför då?
Jo, för att jag spenderar mina lediga timmar med att kontrollera Facebook, en sk. Facebookpolis.
Eller en stalker - men man väljer ordet själv!

Dessutom - programmet Stalker - på tal om någonting annat.
För att få kontakt med denne ''stalkern'' och utreda förföljandet.
Måste man inte då stalka den personen? Bara undrar.

Eder tillgivne,
Morio.