Åh det är så härligt att ha vänner som er, som alltid ställer upp när man har det jobbigt.
Eller vänta nu.... Jag loggade in på blogg precis, tittade översikten på min blogg.
Det jag kom fram till var att jag inte hade haft en enda träff igår, bara för att jag inte hade uppdaterat.
Vad är ni för kompisar egentligen? Här bringar jag er lycka och skratt och ni använder mig bara när det behövs.
Jag känner mig smutsig!!!!

Skojade bara, jag är glad bara jag får skriva av mig litegrann - det är ju också skönt!

Men nu har jag gjort det, ja - jag har gjort det.
Ni vet inte vad jag har gjort, jag har inte dödat någon.
Jag har inte gjort någonting olagligt.

Jag har anmält mig till Bungy Comedy.....
Ska alltså prova på stand-up.

Har inte hunnit känna på skräcken eller nervositeten än - vet ni varför?

Jag har inte kommit på någonting bra att prata om.
Det som brukar få folk att skratta är när jag berättar om mitt liv - det brukar vara händelserikt.

Eller så drar jag en rövare, ungefär såhär - hoppas du läser det här Söderberg.

Jag kommer ihåg en gång när jag var ute och gick - en solig men helt vanlig dag.
Plötsligt råkade jag gå på ett brunnslock - det skulle jag inte ha gjort!
Det visade sig att brunnslocket satt löst och jag trillade ner i avloppen.
Men det som var helt sjukt var att jag landade på en råttas rygg och den började springa för den vart så rädd.
Vi sprang genom kloakerna fortare än någonsin - inget kunde stoppa oss.
Förutom ett galler - det var vad som skulle stoppa våran vansinnesfärd.
Råttan sprang så hårt in i gallret att jag delades upp i tusen delar och flöt iväg med strömmen.
Nu till det ännu sjukare - ja, det har hänt på riktigt!
Strömmen tog mig upp ur toaletten på ett sjukhus - jag landade på en brits där en doktor fann mig.
Han började genast att sy ihop mig så jag blev fullständig - trodde jag.
Men jag saknade en arm - kloaken hade stulit min arm.
Så jag gjorde det till ett uppdrag - jag ringde MI6 och Bond svarade.
Han sa att han skulle komma och hjälpa mig - och voilá, efter bara några minuter var han hos mig.
Vi spånade på ideér om vem som hade kunnat tagit min arm - vi kom inte fram till någon.
Förutom.....
Råttan.

Råttan hade alltså tagit min arm - men han var säkert långt borta redan.
Vad hade han gjort med min arm, mådde min arm bra?
Frågorna snurrade i mitt huvud - så jag ringde upp en vän.
Denna vän hade en tam örn som han sa kunde hämta mig.
Jag ställde mig på taket utav mitt hyreshus med min enda arm pekandes mot himlen.
Plötsligt kände jag hur någontig grep tag i mig - det var örnen.
Örnen tog mig till råttan där råttan satt och spelade piano.
Råttan sa förlåt för att han hade stulit armen och gav tillbaka den.

Visst var det en rolig historia med ett jättebra slut?

Tack!