< Till bloggens startsida

Skjuts in ugn - grädda på 250 grader.

Hallå!
Ni kanske trodde att min jord gick under - den gick inte under. Jag kommer nog aldrig att lämna den här jorden. Inte frivilligt iallafall - må kometer och rymdskepp regna över oss, jag kommer att välkomna dom med hela mitt hjärta!

På tal om kometer och rymdskepp så var det ju faktiskt nyår - då smällde det raketer. När jag ser raketer så tänker jag att när jag dör så vill jag bli uppskjuten i en raket. Eller ja - inte direkt när jag dör typ " MONS HAR SLUTAT ANDAS BIND HANS ARMAR VI SKA SKJUTA UPP HONOM NU, ALLA SKYNDAR SIG UPP PÅ TAKET"
Nej, inte så.
Mer stilla och fridfullt - jag vill bli skjutsad in i ugnen, sen kan personalen ta sig en fika och låta mig gräddas (det finns inget samband) för att sedan lägga mig (i askform) i en raket - skjuta upp mig i luften och låta alla människor ta del utav denna vackra person som en gång i tiden har vandrat runt och spridit lycka. Må mons vara med er alla skulle jag vilja säga!

Eder tillgivne, Morris Jönsson.


Jojden gåj undej - nej jag baja skojjaj!

Hej!

Nu måste vi ta ett snack här!

Jag har fått höra att det har slagit ned en meteorit i Värmland.
Känner ni hur domedagen närmar sig?
Ett ganska konstigt sammanträffande faktiskt - lite skrämmande är det allt.

Men jag känner att jag inte behöver lägga så stor vikt i det förutom att dö pga rymdskrot är så ovärdigt.
Jag har alltså slösat 19 år utav mitt liv på att bli dödad utav smuts från rymden - det var ju kul!
Hade det inte kunnat sluta på något roligt sätt - typ en zombieattack?
Eller att gravitationen bara släppte helt och vi slungades ut i rymden.

Det hade ju vart kul - eller hur?

Och sen så finns det ju en teori om att det skall komma köttätande jättar och äta buffé.
Kommer dom ner ska dom få se på fan! Jag har slagits mot jättar förr.
En gång var det en jätte som hette Goliath - men dom misstog mitt namn för David.
Jättekonstigt - författaren måste ha haft dyslexi för jag sa klart och tydligt vad jag hette.

På tal om dyslexi, läspning, skorrning och stamning.
Varför är orden gjorda så att personer med det hindret varken kan stava eller uttala det.
Är inte det lite dumt - eller vad tycker ni?

Förstår ni vilka konstiga situationer som kan uppstå - tillåt mig att ge er ett exempel.

En person som skorrar ska berätta för sina killkompisar att han gillar tjejer.
Det blir såhär då;
Jönk är den som skorrar.
Pölle är den som inte skorrar.

Jönk: Jag gillaj tjejej.
Pölle: Menar du tjejer?
Jönk: Ja men jag skojjaj.

Förstår ni vilken konstig situation - det är ju egentligen inget fel att inte tycka om tjejer.
Men Jönk gjorde ju det - och Pölle kanske inte var helt OK med det.
Sen kanske Jönk förlorade Pölle som vän - bara för att han skojjaj!

Det är ju aldrig kul!

Missisterås lokaltrafik - vad fan?

Jag befinner mig här igen - tråkigt va?
Nej, jag tycker det är otroligt rogivande.

Något som inte är rogivande är följande;
Folk på bussen
Det här vädret
Folk på stan
Det här vädret
Folk på landet
Och slutligen, det här vädret.

Jag vet att jag klagar hela tiden på vädret - men jag måste.

Igår så pratade jag med en amerikansk vän, han är från Mississippi och beklagade sig över det kalla vädret.
Allt jag har att säga är - nej, ni har inte kallt väder.
Nej, ni förfryser inte ansiktet så fort ni tittar ut från fönstret.
Nej, ni har inte vinter i 45 månader.
Nej, du vet inte ens hur snö ser ut.
Ja, jag ska kasta en snöboll i ditt ansikte.

Och vi återkommer igen till någonting jag redan pratat om - folk i kollektivtrafiken.

Idag så körde min buss förbi mig - för att det var fullt tydligen.
Men efter busschauffören hade kört förbi mig så stannade han 20 meter längre bort och släppte av någon.
Om det då var någon som plingade och ville av - varför inte då stanna där han ska, för att släppa av denna lyckost och släppa IN stackars lilla kalla mig?
För att han är en busschaufför - det är varför.
Jag får säga så, min morfar var busschaufför.
Så ni busschaufförer - håll er borta. (hahahahahahahahaha)
Men iallafall!

När jag väl satte mina fötter på den varma mysiga bussen - egentligen var det inte så romantiserat som jag fick det att låta, men lite måste man ju få överdriva.
Så fick alla stå upp - eller alla ''nykomlingar'' fick stå upp. Sen fick vi genomgå en ritual.
När det väl vart två säten lediga - då passade en ung rund man på att sätta sig.
Vart tror ni han satt sig?
Ni hade rätt - längst ut. Så att vi fick stå och titta på honom - vissa med mord i blicken, andra med sorg.

Varför gör man så mot sina medmänniskor - VARFÖR?
Det är väl inte så att varje gång han ska åka bil med någon, så springer han före och sätter sig i förarsätet?
Sen får personen som kör helt enkelt tampas med att ha en liten rund man i sina unga dar' som sittkudde.
Jag hade inte blivit förvånad om det kom fram att han höll in bromsen också - det är han som skapar förseningar.

Usch och tvi säger jag - åk inte buss, gå istället.

Men sen när man väl väljer att gå - så är det inte ens sandat bra, man halkar bara hela tiden.
Så mitt tips till er gott folk - innan jag resignerar - sätt på er skridskorna om ni ska hinna i tid.

Haidouk, Monogoru.


Hallå gott folk - sa kannibalen och åt upp dom!

Var hälsade, gott folk - jag är inte kannibal.

Hur ser vädret ut där ni är?
Här är är det hemskt - men ändå lite mysigt.
Det är konstigt att vädret kan inneha två så olika känslor, att hemskt är mysigt.

Fast egentligen är det inte bara vädret som har den talangen att innehava dessa olika känslor.
Har ni inte tänkt på hur roligt det är att skämta om saker man egentligen inte får skämta om?
Eller är det bara jag som tycker det - jag med mitt lilla trotssyndrom...... ?

Jag måste alltid skämta om allting - det går inte att jämt vara seriös.
Livet blir så tråkigt om man är seriös hela tiden, och förresten - kan man inte skämta om en sak kan man inte heller vara seriös om den.

Nu fick ni er en tankeställare va?
Eller inte - jag är inte så bra på att ge folk det.

Men en tankeställare jag har haft rätt länge är hur jag skulle vara som pappa/fader/far/fadersfigur.
Jag tror i det sinne jag lever i nu - att jag kommer bli en rolig pappa.
Hoppas iallafall det - men en sak som skulle vara otroligt häftig och cool, skulle vara det här:

När sonen krupit ur sitt människohus - även kallat modern. Skola denna vackra yngling döpas till Nemesis.
Därefter skola han matas med testosteron samt anabola steroider för att växa till sig som en riktig man.
Man kan då använda denna stora, kraftiga och starka yngling som personlig livvakt.
Även toppbetyg kommer tillämpas då ingen lärare någonsin kommer våga motsätta sig ''Nemesis''

Bra va?





Inga kompisar må den ha - den som visar vad den åt ida'

Här är jag - där är ni.
En vanlig dag alltså, har ni haft det bra?

Jag har haft det mycket bra - igår till exempel.
Då var jag på stand-up, jättekul faktiskt!
Roliga komiker - god mat - god öl!
Vad mer skulle man kunna behöva?
Ingenting helt enkelt - det var perfektion!
Därför tycker jag att ni som läser det här - varifrån ni än kommer - ta er tiden att åka till Västerås Comedy Club.
Knyt skorna och hopp up på skotern - ni i Norrland - för den 19:e smäller det.
Ni hinner precis i tid då!

Första gången jag hade någonting bra att säga - det bevisar bara att det var bra!
Nu måste vi bara hitta motsatsen - då kör vi!

Det här med Facebook - visst det är en community - visst det är kul!
Men varför får man vänförfrågningar av massa okända personer?
Sen när man frågar dom ''Vem?'' så blir det någon försvarsmekanism för dom att skriva ''Vem är du själv?''
Då tycker jag ibland att jag är smart och skriver ''Det ser du väl'' men efter ett tag kommer jag på att jag gör det också.
Oftast blir det då väldigt awkward - varför slänger jag in engelska ord? jag har sett ett engelskt program en nu och nu bryter jag - london baby!!!
Skämt åsido, det blir oftast väldigt konstig stämning - så det är ju därför jag inte har några vänner.
Jag funkar helt enkelt inte i det sociala livet - det är bara att titta på den här bloggen!
Här för jag ner mina tankar - från mitt huvud - till er - som jag inte vet existerar.
Är det någon som läser det här ens, räck upp en hand eller lämna en kommentar!

Ja ni,
Facebook - vilken uppfinning!
Nästan alla har ett Facebook-konto nu, t.om min hund!
Det känns jättekonstigt när han skriver till mig ibland - han spelar Farmville också.
Så nej Pepsi - jag vill inte besöka din gård.
Och ingen annan i hela vida världens gård heller, för den delen.

Jag försökte klara mig utan Facebook - det gick bra i ungefär en vecka.
En ynka vecka - tills alla började fråga ''Har du sett vad han har gjort, vad den har sagt eller vilka som blev ihop''
Hade jag sett det? Nej.
Ville jag se det? Ja.
Så då var jag helt enkelt tillbaka i mitt beroende - hela befolkningens beroende - att få veta vad som händer i andra människors liv.

Egentligen är det rätt ointressant - andra människors liv, alltså!
Man sitter ju bara och jämför sig själv med andra - och vad dom har för hus - hur dom lever - vad dom åt förra veckan.
Till slut så tappar man bort sig själv - man följer bara strömmen - som en död fisk.
Vi på Facebook är som en enda stor sekt - det har vart tillfällen när jag träffar en person som jag har en gemensam vän med - det behöver egentligen inte ens vara en gemensam vän inblandad - men jag känner igen denne ändå.

Varför då?
Jo, för att jag spenderar mina lediga timmar med att kontrollera Facebook, en sk. Facebookpolis.
Eller en stalker - men man väljer ordet själv!

Dessutom - programmet Stalker - på tal om någonting annat.
För att få kontakt med denne ''stalkern'' och utreda förföljandet.
Måste man inte då stalka den personen? Bara undrar.

Eder tillgivne,
Morio.

Röttan och Årnen

Åh det är så härligt att ha vänner som er, som alltid ställer upp när man har det jobbigt.
Eller vänta nu.... Jag loggade in på blogg precis, tittade översikten på min blogg.
Det jag kom fram till var att jag inte hade haft en enda träff igår, bara för att jag inte hade uppdaterat.
Vad är ni för kompisar egentligen? Här bringar jag er lycka och skratt och ni använder mig bara när det behövs.
Jag känner mig smutsig!!!!

Skojade bara, jag är glad bara jag får skriva av mig litegrann - det är ju också skönt!

Men nu har jag gjort det, ja - jag har gjort det.
Ni vet inte vad jag har gjort, jag har inte dödat någon.
Jag har inte gjort någonting olagligt.

Jag har anmält mig till Bungy Comedy.....
Ska alltså prova på stand-up.

Har inte hunnit känna på skräcken eller nervositeten än - vet ni varför?
Jag har inte kommit på någonting bra att prata om.
Det som brukar få folk att skratta är när jag berättar om mitt liv - det brukar vara händelserikt.

Eller så drar jag en rövare, ungefär såhär - hoppas du läser det här Söderberg.

Jag kommer ihåg en gång när jag var ute och gick - en solig men helt vanlig dag.
Plötsligt råkade jag gå på ett brunnslock - det skulle jag inte ha gjort!
Det visade sig att brunnslocket satt löst och jag trillade ner i avloppen.
Men det som var helt sjukt var att jag landade på en råttas rygg och den började springa för den vart så rädd.
Vi sprang genom kloakerna fortare än någonsin - inget kunde stoppa oss.
Förutom ett galler - det var vad som skulle stoppa våran vansinnesfärd.
Råttan sprang så hårt in i gallret att jag delades upp i tusen delar och flöt iväg med strömmen.
Nu till det ännu sjukare - ja, det har hänt på riktigt!
Strömmen tog mig upp ur toaletten på ett sjukhus - jag landade på en brits där en doktor fann mig.
Han började genast att sy ihop mig så jag blev fullständig - trodde jag.
Men jag saknade en arm - kloaken hade stulit min arm.
Så jag gjorde det till ett uppdrag - jag ringde MI6 och Bond svarade.
Han sa att han skulle komma och hjälpa mig - och voilá, efter bara några minuter var han hos mig.
Vi spånade på ideér om vem som hade kunnat tagit min arm - vi kom inte fram till någon.
Förutom.....
Råttan.

Råttan hade alltså tagit min arm - men han var säkert långt borta redan.
Vad hade han gjort med min arm, mådde min arm bra?
Frågorna snurrade i mitt huvud - så jag ringde upp en vän.
Denna vän hade en tam örn som han sa kunde hämta mig.
Jag ställde mig på taket utav mitt hyreshus med min enda arm pekandes mot himlen.
Plötsligt kände jag hur någontig grep tag i mig - det var örnen.
Örnen tog mig till råttan där råttan satt och spelade piano.
Råttan sa förlåt för att han hade stulit armen och gav tillbaka den.

Visst var det en rolig historia med ett jättebra slut?

Tack!

Marsaurier och Moder Växthus!

Hallå där alla glada invånare i detta land - kanske utanför men ni förstår inte vad jag skriver då!
Idag ska vi prata om något så originellt som Sverige och dess väder - roligt va?
Kanske lite om rymden också - vi kommer till det också!

Jag vill börja med att informera moder jord om att detta inte håller längre - vad i helvete håller du på med?
Två vintrar i rad har det varit svinkallt och snö i sex månader - tycker du inte att sex månader är lite mycket?
När det väl blir sommar så är det varmt i ungefär två veckor - sen regnar det istället!

Nu ska ni inte komma och försöka att övertala mig om att det är växthuseffekten - det är det inte!
Ansvaret ligger inte på vårat bord, allt ligger på Moder Jord's obrydda axlar.

Sen är det skitsnack att jorden blir varmare bara för att jag inte källsorterar!
Tror ni att dinosaurierna källsorterade? Det var deras minsta problem!
Det kom en stor jävla asteroid och utplånade dom - var det för att dom inte källsorterade?

Nej, det var för att dom förtjänade det!
Dom har inte gjort ett skit för den här jorden - dom sprang bara runt och jagade minihästar.

Tänk vad coolt det hade vart om det fortfarande fanns dinosaurier - eller coolt kanske inte var rätt ord.
Men vi ponerar t.ex. att du sitter och äter frukost i köket, låt oss säga att du bor på sjunde våningen.
Som vilken dag som helst låter du blicken vandra på folk utanför, träden eller hur vinden greppar en flagga.
Just då - ja, just då! Så ser du ett stort Tyrannosaurus Rex-huvud stirrandes rakt i ögonen på dig.
Ni påbörjar sedan ett samtal om politik och diverse onödiga saker.

Hade det inte vart ofantligt kul?

Tror ni att det finns liv på t.ex. Månen?
Jag gör det iallafall - här är min teori.

Jag tror absolut att det finns liv på Månen, dom försöker bara att mörklägga det!
Det finns en hemlig organisation som brukar åka upp dit - ta en fika ibland med lite utomjordingar.
Alla bullar och kakor däruppe är så goda så att dom inte vill dela med sig om hemligheten.
Dom vill helt enkelt ha all fika själv - är det rätt tycker ni?
 
Jag tycker inte att det är rätt - sluta upp med det!


Dragskoklack - det nya dubstep.



Hejsan alla glada!

Idag har jag uppdaterat med en bild, jag har fått klagomål att jag inte har några bilder.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att bilder förstör mycket, det tar bort fokus från det viktiga jag vill berätta.

Men just den här bilden förundrar mig, den är tagen på DinSko i Köping när jag var och införskaffade mig ett par nya klackisar - fina va?
 
Den stora frågan är dock - vad fyller den lilla klacken för funktion egentligen?
Bär den upp resten utav skon?
Varför inte bara göra hela klackskon platt då?
Hade de ett överflöd av småklackar och någon sjuk jävel valde att sätta fast de på ALLA skor?

Men lita inte på mig - jag är ingen skomakare.
Eller litegrann, jag ska förklara det för er!

Jag vart spådd för några år sedan, där fick jag veta att i mitt tidigare liv - alltså det senaste, innan det här.
Så var jag skomakare i någon liten by, jag vet inte var.
Jag var även byns musiker - tydligen så spelade jag dragspel.

Det jag tycker är konstigt, eftersom att jag läst på lite om tidigare liv innan - är att jag varken har en fallenhet för skomakeri eller dragspelsspelande.
Jag har dock en förkärlek till skor då jag köper nya varje månad - mest för att jag lider utav illaluktande fötter och inte är sugen på att gasa resten utav befolkningen, jag är rätt snäll för att vara jag trots allt.

Tänk om jag skulle prova att spela dragspel nu - och vara skitbra på det!
Hade det inte vart jättecoolt?
Jag hade kunnat turnera världen om och snickrat på folks skor samtidigt som jag spelade dragspel.
Kanske starta upp en helt ny genre av musik - dragspel till takt utav hammarens slag på skon.
Jag vet inte vad vi ska kalla den - ni får komma med förslag.

Skämt åsido,

Jag vet inte vad jag ska tro om tidigare liv egentligen - det finns ett hopp inom mig.
En del utav mig hoppas att det kommer någonting efter, men jag tror inte jag skulle vilja återfödas.
Det som låter lockande är att få vara ett spöke - gå runt och iaktta folk utan deras vetskap.
Välta lite grejer på måfa, sätta på och stänga av TV:en bara för att jävlas.

Ja, ni har det bra ni spöken.

Hej.

Trafik(van)vett.

Halloj!

Jag har bestämt mig för att uppdatera efter känsla istället för att tvinga mig fram till att vara rolig - det går inte.
Eller jag vet ju inte om jag är rolig, men det är jag kanske!

Nu har iallafall tiden kommit igen för lite klagomål,
Detta vill jag kalla Trafik, p2.

Jag satt precis och lusläste VLT där jag med ivrigt öga läste - ''Spårfel stoppar tågen''
Är jag på något sätt och vis förvånad? Alla får gissa en gång var!
Har faktiskt ingen aning om vad som framkallar dessa problem med tågtrafiken.
Arga små gnomer som flyttar på spåren?
Jordplattorna?
Vinden?
Är det bara för att jävlas?

Jag har åter igen ingen aning, och jag tror jag skulle göra ett mycket bättre jobb.
Men problemet är att jag inte vet vart jag ska vända mig?
Faktiskt och otroligt nog så är det inte SJ's fel den här gången, utan Trafikverket.
Jag tror jag har funnit grunden till alla dessa problem, vi har vart så trångsynta att vi beskyllt fel part.

Så alla som är intresserade utav att ingå i en idéell förening där vi letar upp chefen för Trafikverket och nyper vederbörande i bröstvårtorna är välkomna att anmäla sig här i kommentarsfältet!

Mer om trafik,

Det finns få saker här i världen som jag hatar lika mycket som fotgängare, trots att jag är en själv.
Men folk i allmänhet som inte förstår att det faktiskt finns människor i rörelse runtomkring och att det inte går att stanna upp för att tänka mitt i en folkhop likt en freeze i BB-anda, vad har ni för fel?

Vad är det som gör att ni likt en blodtörstig varg roffar åt er befogenheten att störa mig på det viset?
Och framförallt hur vågar ni? Nu har ni tillochmed ett inlägg i min gigantiska blogg, med jättemånga läsare.

Jag vet inte om er, men jag skall iallafall börja med att bete mig som en bulldozer i sådana sammanhang.
Köra över först, snacka sen.

Det är så vi göre här i VTOWN!!!!


Ha en ytterst angenäm dag så får vi höras av senare,

Hej!

Min mappa sa alltid...

Hejsan igen!

Någonting jag har tänkt på rätt länge nu är frasen "Min mamma/pappa sa alltid.."

Den förekommer i många filmer och jag har hört vänner säga det med.
Jag har ingen aning om jag är ensam om det men jag har inte memorerat eller tagit lärdom utav någonting liknande.

Om jag skulle säga så skulle det bli;

"Min mamma sa alltid sluta spela gitarr och skrik, jag försöker sova"

Och det tog jag ingen lärdom av, jag fortsatte helt enkelt att spela som vanligt. Sova fick hon inte heller, istället så smög jag ner koffeintabletter i hennes mat. Skojade bara, så hemsk är jag inte.

Jag har klarat mig rätt bra även fast jag inte fått några guldskinande citat att leva efter. Det är iallafall vad jag tror, några invändningar på det?

Förresten så är livet inte som en chokladask, eller man vet ju aldrig vad man får här i livet... Men när jag köper en chokladask så vet jag att jag får choklad. Dummaste citatet någonsin!!!!

Hej!



Goddagens!

Det här är då mitt första blogginlägg, som ni har längtat!

Jag vet inte än vad detta kommer grunda sig i, kanske kommer jag ta upp allting jag stör mig på.
Kanske kommer jag skriva någonting motiverande, kanske kommer jag att helt enkelt glömma bort att denna blogg existerar.

För att göra någonting roligt utav det här inlägget och sluta tjabbla så kan jag ju klaga på någonting, då Facebook tidigare har agerat klagoforum åt mig. - Fint att jag äntligen hittade en utgångspunkt med denna bloggen.

Till poängen;
 
Satt igår och slösurfade efter tips om man vill börja med stand-up och hittade en sida som verkade pålitlig.
Jag valde att streta emot rösten som skrek nej inom mig (om det fanns någon) och klickade mig in på den mörkblåa länken (någon som märker att jag målar upp ett jävligt bra scenario här?) som lös så där förväntansfullt bara länkar kan göra.

Jag satt och läste ett tag tills jag kom till ett tips där det tog stopp för mig och tankarna började snurra i mitt huvud;

''Ha alltid med dig en diktafon''

För er som inte vet vad en diktafon är, det är en liten apparat med en mikrofon där du spelar in dina tankar.
En ljudinspelare alltså....

Jag känner någonstans att det skulle kännas enormt suspekt att gå efter folk och snacka skit om dom in i en mikrofon/diktafon/mikrodiktafon. Då mestadels utav mina klagomål grundar sig på *trumvirvel* människor i allmänhet.

Hur illa till mods hade du inte känt dig om jag hade gått efter dig och bara

- Mons den 2/11-2012 klockan 11.30
Jag går nu bakom en person som stör mig någonting enormt, varför går denna hybrid mellan ångvält och människa som att det enda hen har gjort i sitt liv är att hoppa bock? Nu tittar hen på mig sådär konstigt igen, undra om jag får en smäll snart. Jag hoppas verkligen inte att hen slår mig med öppen handflata för hen ser ut som någon som inte tvättar händerna efter hen har besökt toaletten.

Sen ska jag gå hem och lyssna på mina tankar sen, och försöka att göra någonting roligt av dom.
Är inte det ännu sjukare att jag ska gå hem och lyssna på mig själv när jag berättar om någonting JAG SJÄLV UPPLEVT???

Dessutom är det väl inte så okänt bland folk som känner mig att jag har väldigt svårt att koncentrera mig, så om jag skulle försöka prata ner mina tankar skulle det egentligen bli såhär;

- Mons den 2/11-2012 klockan 11.30
Jag går nu bakom åh kolla en röd bil en person som stör mig någonting enormt, varför går det skulle faktiskt vara gott med lite glass denna hybrid mellan ångvält och människa som att det enda hen har gjort i sitt liv är att hoppa bock? Nu tittar hen cola är mycket godare än pepsi på mig sådär konstigt igen, undra om jag får en smäll snart. Jag hoppas verkligen inte at hen slår mig med undra om det går någonting bra på TV ikväll öppen handflata för hen ser ut som någon som inte tvättar händerna efter hen har besökt toaletten.


Näe vet ni vad, diktafoner är inte något för mig.
Det är inte bara idiotiskt utan det kan också resultera i skador.
Då slösar jag mycket hellre min tid med att klättra i träd och käka flugsvamp.

Hej!


RSS 2.0