Hej!

Nu måste vi ta ett snack här!

Jag har fått höra att det har slagit ned en meteorit i Värmland.
Känner ni hur domedagen närmar sig?
Ett ganska konstigt sammanträffande faktiskt - lite skrämmande är det allt.

Men jag känner att jag inte behöver lägga så stor vikt i det förutom att dö pga rymdskrot är så ovärdigt.
Jag har alltså slösat 19 år utav mitt liv på att bli dödad utav smuts från rymden - det var ju kul!
Hade det inte kunnat sluta på något roligt sätt - typ en zombieattack?
Eller att gravitationen bara släppte helt och vi slungades ut i rymden.

Det hade ju vart kul - eller hur?

Och sen så finns det ju en teori om att det skall komma köttätande jättar och äta buffé.
Kommer dom ner ska dom få se på fan! Jag har slagits mot jättar förr.
En gång var det en jätte som hette Goliath - men dom misstog mitt namn för David.
Jättekonstigt - författaren måste ha haft dyslexi för jag sa klart och tydligt vad jag hette.

På tal om dyslexi, läspning, skorrning och stamning.
Varför är orden gjorda så att personer med det hindret varken kan stava eller uttala det.
Är inte det lite dumt - eller vad tycker ni?

Förstår ni vilka konstiga situationer som kan uppstå - tillåt mig att ge er ett exempel.

En person som skorrar ska berätta för sina killkompisar att han gillar tjejer.
Det blir såhär då;

Jönk är den som skorrar.
Pölle är den som inte skorrar.

Jönk: Jag gillaj tjejej.
Pölle: Menar du tjejer?
Jönk: Ja men jag skojjaj.

Förstår ni vilken konstig situation - det är ju egentligen inget fel att inte tycka om tjejer.
Men Jönk gjorde ju det - och Pölle kanske inte var helt OK med det.
Sen kanske Jönk förlorade Pölle som vän - bara för att han skojjaj!

Det är ju aldrig kul!