Hej!

Nu måste vi ta ett snack här!

Jag har fått höra att det har slagit ned en meteorit i Värmland.
Känner ni hur domedagen närmar sig?
Ett ganska konstigt sammanträffande faktiskt - lite skrämmande är det allt.

Men jag känner att jag inte behöver lägga så stor vikt i det förutom att dö pga rymdskrot är så ovärdigt.
Jag har alltså slösat 19 år utav mitt liv på att bli dödad utav smuts från rymden - det var ju kul!
Hade det inte kunnat sluta på något roligt sätt - typ en zombieattack?
Eller att gravitationen bara släppte helt och vi slungades ut i rymden.

Det hade ju vart kul - eller hur?

Och sen så finns det ju en teori om att det skall komma köttätande jättar och äta buffé.
Kommer dom ner ska dom få se på fan! Jag har slagits mot jättar förr.
En gång var det en jätte som hette Goliath - men dom misstog mitt namn för David.
Jättekonstigt - författaren måste ha haft dyslexi för jag sa klart och tydligt vad jag hette.

På tal om dyslexi, läspning, skorrning och stamning.
Varför är orden gjorda så att personer med det hindret varken kan stava eller uttala det.
Är inte det lite dumt - eller vad tycker ni?

Förstår ni vilka konstiga situationer som kan uppstå - tillåt mig att ge er ett exempel.

En person som skorrar ska berätta för sina killkompisar att han gillar tjejer.
Det blir såhär då;

Jönk är den som skorrar.
Pölle är den som inte skorrar.

Jönk: Jag gillaj tjejej.
Pölle: Menar du tjejer?
Jönk: Ja men jag skojjaj.

Förstår ni vilken konstig situation - det är ju egentligen inget fel att inte tycka om tjejer.
Men Jönk gjorde ju det - och Pölle kanske inte var helt OK med det.
Sen kanske Jönk förlorade Pölle som vän - bara för att han skojjaj!

Det är ju aldrig kul!

Hallå där - här sitter jag och trycker ned knappar så de formar ord.
Samtidigt försöker jag tänka på någonting att skriva om, det är inte så lätt.
Inte när man har så mycket i huvudet. Att tänka på alltså.

Jag har en störning gott folk - hypokondri.

Frågar ni mig har jag haft alla sjukdomar som finns - det har jag fått reda på genom självdiagnos.
Jag är så hypokondrisk att jag sitter och läser om hypokondri och varje gång det kommer upp ett symptom så sitter jag och säger ''Det där stämmer, DET DÄR STÄMMER PÅ MIG''
Värst utav allt är det när det är en länk - som leder mig in på andra potentiella sjukdomar.
T.ex.
Jag kan läsa om trötthet - symptom på trötthet kan vara svårt att koncentrera sig.
''Svårt att koncentrera sig'' Hmmm... tänker jag - och googlar det.
Då går hypoalarmet i taket, 10500 träffar och alla är en allvarlig sjukdom.
Helst utav allt ska de behandlas med medicin - vilket leder till att jag måste kolla på biverkningarna.
Notera att detta är helt från ingenstans - jag har alltså självdiagnostiserat mig, till den punkt att jag börjat leta efter mediciner för att bota mig själv.

Men sen vågar jag inte heller ta min medicin - som inte ens har blivit utskriven.

Jag skulle vilja se min journal hos Carema.

Eder tillgivne, hypomons.

Jag befinner mig här igen - tråkigt va?
Nej, jag tycker det är otroligt rogivande.

Något som inte är rogivande är följande;
Folk på bussen
Det här vädret
Folk på stan
Det här vädret
Folk på landet
Och slutligen, det här vädret.

Jag vet att jag klagar hela tiden på vädret - men jag måste.

Igår så pratade jag med en amerikansk vän, han är från Mississippi och beklagade sig över det kalla vädret.
Allt jag har att säga är - nej, ni har inte kallt väder.

Nej, ni förfryser inte ansiktet så fort ni tittar ut från fönstret.
Nej, ni har inte vinter i 45 månader.
Nej, du vet inte ens hur snö ser ut.
Ja, jag ska kasta en snöboll i ditt ansikte.

Och vi återkommer igen till någonting jag redan pratat om - folk i kollektivtrafiken.

Idag så körde min buss förbi mig - för att det var fullt tydligen.
Men efter busschauffören hade kört förbi mig så stannade han 20 meter längre bort och släppte av någon.
Om det då var någon som plingade och ville av - varför inte då stanna där han ska, för att släppa av denna lyckost och släppa IN stackars lilla kalla mig?
För att han är en busschaufför - det är varför.
Jag får säga så, min morfar var busschaufför.
Så ni busschaufförer - håll er borta. (hahahahahahahahaha)
Men iallafall!

När jag väl satte mina fötter på den varma mysiga bussen - egentligen var det inte så romantiserat som jag fick det att låta, men lite måste man ju få överdriva.
Så fick alla stå upp - eller alla ''nykomlingar'' fick stå upp. Sen fick vi genomgå en ritual.
När det väl vart två säten lediga - då passade en ung rund man på att sätta sig.
Vart tror ni han satt sig?
Ni hade rätt - längst ut. Så att vi fick stå och titta på honom - vissa med mord i blicken, andra med sorg.

Varför gör man så mot sina medmänniskor - VARFÖR?

Det är väl inte så att varje gång han ska åka bil med någon, så springer han före och sätter sig i förarsätet?
Sen får personen som kör helt enkelt tampas med att ha en liten rund man i sina unga dar' som sittkudde.
Jag hade inte blivit förvånad om det kom fram att han höll in bromsen också - det är han som skapar förseningar.

Usch och tvi säger jag - åk inte buss, gå istället.

Men sen när man väl väljer att gå - så är det inte ens sandat bra, man halkar bara hela tiden.
Så mitt tips till er gott folk - innan jag resignerar - sätt på er skridskorna om ni ska hinna i tid.

Haidouk, Monogoru.

Var hälsade, gott folk - jag är inte kannibal.

Hur ser vädret ut där ni är?
Här är är det hemskt - men ändå lite mysigt.
Det är konstigt att vädret kan inneha två så olika känslor, att hemskt är mysigt.

Fast egentligen är det inte bara vädret som har den talangen att innehava dessa olika känslor.
Har ni inte tänkt på hur roligt det är att skämta om saker man egentligen inte får skämta om?
Eller är det bara jag som tycker det - jag med mitt lilla trotssyndrom...... ?

Jag måste alltid skämta om allting - det går inte att jämt vara seriös.
Livet blir så tråkigt om man är seriös hela tiden, och förresten - kan man inte skämta om en sak kan man inte heller vara seriös om den.

Nu fick ni er en tankeställare va?
Eller inte - jag är inte så bra på att ge folk det.

Men en tankeställare jag har haft rätt länge är hur jag skulle vara som pappa/fader/far/fadersfigur.
Jag tror i det sinne jag lever i nu - att jag kommer bli en rolig pappa.
Hoppas iallafall det - men en sak som skulle vara otroligt häftig och cool, skulle vara det här:

När sonen krupit ur sitt människohus - även kallat modern. Skola denna vackra yngling döpas till Nemesis.
Därefter skola han matas med testosteron samt anabola steroider för att växa till sig som en riktig man.
Man kan då använda denna stora, kraftiga och starka yngling som personlig livvakt.
Även toppbetyg kommer tillämpas då ingen lärare någonsin kommer våga motsätta sig ''Nemesis''

Bra va?

Här är jag - där är ni.
En vanlig dag alltså, har ni haft det bra?

Jag har haft det mycket bra - igår till exempel.
Då var jag på stand-up, jättekul faktiskt!
Roliga komiker - god mat - god öl!
Vad mer skulle man kunna behöva?
Ingenting helt enkelt - det var perfektion!
Därför tycker jag att ni som läser det här - varifrån ni än kommer - ta er tiden att åka till Västerås Comedy Club.
Knyt skorna och hopp up på skotern - ni i Norrland - för den 19:e smäller det.
Ni hinner precis i tid då!

Första gången jag hade någonting bra att säga - det bevisar bara att det var bra!
Nu måste vi bara hitta motsatsen - då kör vi!

Det här med Facebook - visst det är en community - visst det är kul!
Men varför får man vänförfrågningar av massa okända personer?
Sen när man frågar dom ''Vem?'' så blir det någon försvarsmekanism för dom att skriva ''Vem är du själv?''
Då tycker jag ibland att jag är smart och skriver ''Det ser du väl'' men efter ett tag kommer jag på att jag gör det också.
Oftast blir det då väldigt awkward - varför slänger jag in engelska ord? jag har sett ett engelskt program en nu och nu bryter jag - london baby!!!
Skämt åsido, det blir oftast väldigt konstig stämning - så det är ju därför jag inte har några vänner.
Jag funkar helt enkelt inte i det sociala livet - det är bara att titta på den här bloggen!
Här för jag ner mina tankar - från mitt huvud - till er - som jag inte vet existerar.
Är det någon som läser det här ens, räck upp en hand eller lämna en kommentar!

Ja ni,
Facebook - vilken uppfinning!
Nästan alla har ett Facebook-konto nu, t.om min hund!
Det känns jättekonstigt när han skriver till mig ibland - han spelar Farmville också.
Så nej Pepsi - jag vill inte besöka din gård.

Och ingen annan i hela vida världens gård heller, för den delen.

Jag försökte klara mig utan Facebook - det gick bra i ungefär en vecka.
En ynka vecka - tills alla började fråga ''Har du sett vad han har gjort, vad den har sagt eller vilka som blev ihop''
Hade jag sett det? Nej.
Ville jag se det? Ja.
Så då var jag helt enkelt tillbaka i mitt beroende - hela befolkningens beroende - att få veta vad som händer i andra människors liv.

Egentligen är det rätt ointressant - andra människors liv, alltså!
Man sitter ju bara och jämför sig själv med andra - och vad dom har för hus - hur dom lever - vad dom åt förra veckan.
Till slut så tappar man bort sig själv - man följer bara strömmen - som en död fisk.
Vi på Facebook är som en enda stor sekt - det har vart tillfällen när jag träffar en person som jag har en gemensam vän med - det behöver egentligen inte ens vara en gemensam vän inblandad - men jag känner igen denne ändå.

Varför då?
Jo, för att jag spenderar mina lediga timmar med att kontrollera Facebook, en sk. Facebookpolis.
Eller en stalker - men man väljer ordet själv!

Dessutom - programmet Stalker - på tal om någonting annat.
För att få kontakt med denne ''stalkern'' och utreda förföljandet.
Måste man inte då stalka den personen? Bara undrar.

Eder tillgivne,
Morio.

Åh det är så härligt att ha vänner som er, som alltid ställer upp när man har det jobbigt.
Eller vänta nu.... Jag loggade in på blogg precis, tittade översikten på min blogg.
Det jag kom fram till var att jag inte hade haft en enda träff igår, bara för att jag inte hade uppdaterat.
Vad är ni för kompisar egentligen? Här bringar jag er lycka och skratt och ni använder mig bara när det behövs.
Jag känner mig smutsig!!!!

Skojade bara, jag är glad bara jag får skriva av mig litegrann - det är ju också skönt!

Men nu har jag gjort det, ja - jag har gjort det.
Ni vet inte vad jag har gjort, jag har inte dödat någon.
Jag har inte gjort någonting olagligt.

Jag har anmält mig till Bungy Comedy.....
Ska alltså prova på stand-up.

Har inte hunnit känna på skräcken eller nervositeten än - vet ni varför?

Jag har inte kommit på någonting bra att prata om.
Det som brukar få folk att skratta är när jag berättar om mitt liv - det brukar vara händelserikt.

Eller så drar jag en rövare, ungefär såhär - hoppas du läser det här Söderberg.

Jag kommer ihåg en gång när jag var ute och gick - en solig men helt vanlig dag.
Plötsligt råkade jag gå på ett brunnslock - det skulle jag inte ha gjort!
Det visade sig att brunnslocket satt löst och jag trillade ner i avloppen.
Men det som var helt sjukt var att jag landade på en råttas rygg och den började springa för den vart så rädd.
Vi sprang genom kloakerna fortare än någonsin - inget kunde stoppa oss.
Förutom ett galler - det var vad som skulle stoppa våran vansinnesfärd.
Råttan sprang så hårt in i gallret att jag delades upp i tusen delar och flöt iväg med strömmen.
Nu till det ännu sjukare - ja, det har hänt på riktigt!
Strömmen tog mig upp ur toaletten på ett sjukhus - jag landade på en brits där en doktor fann mig.
Han började genast att sy ihop mig så jag blev fullständig - trodde jag.
Men jag saknade en arm - kloaken hade stulit min arm.
Så jag gjorde det till ett uppdrag - jag ringde MI6 och Bond svarade.
Han sa att han skulle komma och hjälpa mig - och voilá, efter bara några minuter var han hos mig.
Vi spånade på ideér om vem som hade kunnat tagit min arm - vi kom inte fram till någon.
Förutom.....
Råttan.

Råttan hade alltså tagit min arm - men han var säkert långt borta redan.
Vad hade han gjort med min arm, mådde min arm bra?
Frågorna snurrade i mitt huvud - så jag ringde upp en vän.
Denna vän hade en tam örn som han sa kunde hämta mig.
Jag ställde mig på taket utav mitt hyreshus med min enda arm pekandes mot himlen.
Plötsligt kände jag hur någontig grep tag i mig - det var örnen.
Örnen tog mig till råttan där råttan satt och spelade piano.
Råttan sa förlåt för att han hade stulit armen och gav tillbaka den.

Visst var det en rolig historia med ett jättebra slut?

Tack!

Hallå där alla glada invånare i detta land - kanske utanför men ni förstår inte vad jag skriver då!
Idag ska vi prata om något så originellt som Sverige och dess väder - roligt va?
Kanske lite om rymden också - vi kommer till det också!

Jag vill börja med att informera moder jord om att detta inte håller längre - vad i helvete håller du på med?
Två vintrar i rad har det varit svinkallt och snö i sex månader - tycker du inte att sex månader är lite mycket?
När det väl blir sommar så är det varmt i ungefär två veckor - sen regnar det istället!

Nu ska ni inte komma och försöka att övertala mig om att det är växthuseffekten - det är det inte!
Ansvaret ligger inte på vårat bord, allt ligger på Moder Jord's obrydda axlar.

Sen är det skitsnack att jorden blir varmare bara för att jag inte källsorterar!
Tror ni att dinosaurierna källsorterade? Det var deras minsta problem!
Det kom en stor jävla asteroid och utplånade dom - var det för att dom inte källsorterade?

Nej, det var för att dom förtjänade det!
Dom har inte gjort ett skit för den här jorden - dom sprang bara runt och jagade minihästar.

Tänk vad coolt det hade vart om det fortfarande fanns dinosaurier - eller coolt kanske inte var rätt ord.
Men vi ponerar t.ex. att du sitter och äter frukost i köket, låt oss säga att du bor på sjunde våningen.
Som vilken dag som helst låter du blicken vandra på folk utanför, träden eller hur vinden greppar en flagga.
Just då - ja, just då! Så ser du ett stort Tyrannosaurus Rex-huvud stirrandes rakt i ögonen på dig.
Ni påbörjar sedan ett samtal om politik och diverse onödiga saker.

Hade det inte vart ofantligt kul?

Tror ni att det finns liv på t.ex. Månen?
Jag gör det iallafall - här är min teori.

Jag tror absolut att det finns liv på Månen, dom försöker bara att mörklägga det!
Det finns en hemlig organisation som brukar åka upp dit - ta en fika ibland med lite utomjordingar.
Alla bullar och kakor däruppe är så goda så att dom inte vill dela med sig om hemligheten.
Dom vill helt enkelt ha all fika själv - är det rätt tycker ni?

 

Jag tycker inte att det är rätt - sluta upp med det!

Hejsan alla glada!

Idag har jag uppdaterat med en bild, jag har fått klagomål att jag inte har några bilder.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att bilder förstör mycket, det tar bort fokus från det viktiga jag vill berätta.

Men just den här bilden förundrar mig, den är tagen på DinSko i Köping när jag var och införskaffade mig ett par nya klackisar - fina va?

 

Den stora frågan är dock - vad fyller den lilla klacken för funktion egentligen?
Bär den upp resten utav skon?
Varför inte bara göra hela klackskon platt då?
Hade de ett överflöd av småklackar och någon sjuk jävel valde att sätta fast de på ALLA skor?

Men lita inte på mig - jag är ingen skomakare.
Eller litegrann, jag ska förklara det för er!

Jag vart spådd för några år sedan, där fick jag veta att i mitt tidigare liv - alltså det senaste, innan det här.
Så var jag skomakare i någon liten by, jag vet inte var.
Jag var även byns musiker - tydligen så spelade jag dragspel.

Det jag tycker är konstigt, eftersom att jag läst på lite om tidigare liv innan - är att jag varken har en fallenhet för skomakeri eller dragspelsspelande.
Jag har dock en förkärlek till skor då jag köper nya varje månad - mest för att jag lider utav illaluktande fötter och inte är sugen på att gasa resten utav befolkningen, jag är rätt snäll för att vara jag trots allt.

Tänk om jag skulle prova att spela dragspel nu - och vara skitbra på det!
Hade det inte vart jättecoolt?
Jag hade kunnat turnera världen om och snickrat på folks skor samtidigt som jag spelade dragspel.
Kanske starta upp en helt ny genre av musik - dragspel till takt utav hammarens slag på skon.
Jag vet inte vad vi ska kalla den - ni får komma med förslag.

Skämt åsido,

Jag vet inte vad jag ska tro om tidigare liv egentligen - det finns ett hopp inom mig.
En del utav mig hoppas att det kommer någonting efter, men jag tror inte jag skulle vilja återfödas.
Det som låter lockande är att få vara ett spöke - gå runt och iaktta folk utan deras vetskap.
Välta lite grejer på måfa, sätta på och stänga av TV:en bara för att jävlas.

Ja, ni har det bra ni spöken.

Hej.

Morsning alla tröttmössor!

Skojade bara, är minst lika trött själv. 
Skulle kunna ljuga och säga att jag har haft så extremt mycket att göra, men för många personer hade synat min bluff.

Jag sitter här gång på gång och beklagar mitt extremt dåliga engagemang med denna blogg, men jag varnade er från början.

Jag är alldeles för omotiverad och slarvig för att på egen hand kunna segla detta skepp.
Men ännu har hoppet inte runnit ut!
Jag lovar att jag ska pressa ut mina sista krafter likt en kaviartub som håller på att ta slut.

Klagomålen är ändlösa i mitt huvud, nästan för många för att bara kunna samla ett.
Därför har jag så svårt att få ner dom på ett dokument, men jag har lyckats tidigare.
Tämja tankarna är inte det lättaste jobbet för mig.

Tänk hur många hundar, katter, kaniner och andra djur vi säljer!
Varför gör vi inte så med människor? Förstå vilka enorma summor vi skulle tjäna.
Ponera att en mor skiter ut sex ungar och behåller en.
Kräver låt oss säga tiotusen kronor för varje unge.
Då har hon tjänat in femtiotusen kronor!

Vilken är en rimlig ålder för att låta sina barn släppas till den nya familjen?

Med hundar är det åtta veckor, jag tycker att det är för lång tid.
Man hinner nog fästa sig för mycket vid en unge eller ett djur på den tiden.

Det är bättre att göra sig av med den så fort som möjligt, det är ju så vissa djur gör - varför får inte vi?

Bara så ni vet så skojar jag - skulle aldrig ge bort mitt barn!
Inte ens om jag var tvungen, jag skulle träna henom att likt en boomerang komma tillbaka till mig om så var fallet.

Jag tycker barn är roligast när dom är mellan fyra och tio, då förstår dom inte så värst mycket vad som händer.
Eller jag gjorde inte det iallafall - men det kanske bara är jag!

Dom första åren är nog jobbigast att ha barn, eländigt skitande och skrikande.
Det är otroligt egentligen - vilket tålamod föräldrar har.

Vi säger att allt jag hade gjort var att skrika och skita dag in och dag ut.
Skulle då min kära flickvän stå ut med det?
Ja, tydligen så gör hon det. Men hon är ett extremfall!

Skämt åsido, när man är bebis verkar det försvarbart att göra lite som man vill.
När jag var liten kunde jag skita och skrika precis när och hur jag ville, då hade inte min mor några invändningar.

Om jag skulle göra samma sak nu - vad skulle hända då?

 

Jag kunde strosa runt i blöja och göra mina förnödenheter vilken tid jag än hade velat göra det.

Nu skulle jag klassas som socialt handikappad och efterbliven om jag gjorde det - för att jag inte är en bebis!

Dessutom tycker jag att vi borde införa en lag emot hundvalp-porr, jag tycker det är helt åt helvete att man får sälja kinesiska nakenhundar utan att skyla dom på Blocket.

Alla som köper dom är hemska människor, ni sparar säkert bilderna också va? VA?


Hej! 

Halloj!

Jag har bestämt mig för att uppdatera efter känsla istället för att tvinga mig fram till att vara rolig - det går inte.
Eller jag vet ju inte om jag är rolig, men det är jag kanske!

Nu har iallafall tiden kommit igen för lite klagomål,
Detta vill jag kalla Trafik, p2.

Jag satt precis och lusläste VLT där jag med ivrigt öga läste - ''Spårfel stoppar tågen''
Är jag på något sätt och vis förvånad? Alla får gissa en gång var!
Har faktiskt ingen aning om vad som framkallar dessa problem med tågtrafiken.
Arga små gnomer som flyttar på spåren?
Jordplattorna?
Vinden?
Är det bara för att jävlas?

Jag har åter igen ingen aning, och jag tror jag skulle göra ett mycket bättre jobb.
Men problemet är att jag inte vet vart jag ska vända mig?
Faktiskt och otroligt nog så är det inte SJ's fel den här gången, utan Trafikverket.
Jag tror jag har funnit grunden till alla dessa problem, vi har vart så trångsynta att vi beskyllt fel part.

Så alla som är intresserade utav att ingå i en idéell förening där vi letar upp chefen för Trafikverket och nyper vederbörande i bröstvårtorna är välkomna att anmäla sig här i kommentarsfältet!

Mer om trafik,

Det finns få saker här i världen som jag hatar lika mycket som fotgängare, trots att jag är en själv.
Men folk i allmänhet som inte förstår att det faktiskt finns människor i rörelse runtomkring och att det inte går att stanna upp för att tänka mitt i en folkhop likt en freeze i BB-anda, vad har ni för fel?

Vad är det som gör att ni likt en blodtörstig varg roffar åt er befogenheten att störa mig på det viset?
Och framförallt hur vågar ni? Nu har ni tillochmed ett inlägg i min gigantiska blogg, med jättemånga läsare.

Jag vet inte om er, men jag skall iallafall börja med att bete mig som en bulldozer i sådana sammanhang.
Köra över först, snacka sen.

Det är så vi göre här i VTOWN!!!!


Ha en ytterst angenäm dag så får vi höras av senare,

Hej!

Tisdag och dimmigt!
Underbart!

Idag är jag extremt trött, sådär trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna.
Jag släpade mig bokstavligen ur sängen och kröp i mina kläder, sen fick min kropp gå på autopilot medans jag cyklade till jobbet.
Måste verkligen fixa körkortet nu, jag orkar inte röra mig längre.
Körkort eller permobil blir det för mig, jag vet inte vilket som är bekvämast.
Om jag hade en permobil skulle jag ha en stor fluffig skinnfåtölj, eller en soffa.
Då kan man åka flera!

På riktigt så känner jag mig verkligen tvungen att fixa det, jag har hållt på allt för länge än vad jag borde gjort.
Som vanligt har jag skjutit upp det för att jag hittar saker som känns mer intressanta att göra.
Fast de sakerna som är intressanta att göra hade ju blivit tusen gånger roligare med körkortet.

Vad håller jag på med? Varför sitter jag och skriver som en vanlig bloggare helt plötsligt, usch&fy.

Jag fick sedan tidigt lära mig av min fader att folk är päron i trafiken, att de flesta är stolpskott och många har fått sitt körkort i kelloggspaketet.
Jag har också alltid önskat att jag vore den lyckliga personen som hittar körkortet i frukostflingorna.
Men nej, nej. Det enda körkortet jag innehaver är mitt körkort inom matematik.
Och jag anser mig inte ens värd det, fick det i tvåan.
De flesta har väl symaskinskort, synd för er!
Men ställ helst inga mattefrågor, det får ni ta någon annanstans.

Nu fick jag ett sånt där infall med att skriva orden helt konstigt, jag var nära på att skriva någonannnstans, det hade vart ett långt ord.
Märker ni att jag är omotiverad redan med bloggen?
Jag vill helst att saker ska gå fort fram, ibland för fort!
Dock så ska jag försöka bita i det sura äpplet och fortsätta klämma ur mig roliga saker!


HEJ

Var hälsade, jag stiger in igen och ber så hemskt mycket om ursäkt för de dagarna ni fått vänta.
Hoppas ni inte varit allt för ivriga och klättrat på väggarna och andra dumheter!

Jag har haft det mycket roligt dom senaste dagarna, därför har uppdatering uteblivit.
Men nu är jag här igen, och i skrivande stund har jag ännu inte kommit på något klagomål.

Det enda jag har kommit på är att jag har fått någon släng utav skrivsvårigheter här på morgonkvisten
- Då jag byter ut ord och skriver dom i fel form. Men förhoppningsvis så klarar vi oss undan utan större skador.

Nu kom jag på vad vi kan prata om,

SÄRSKRIVNING

 

Jag har aldrig någonsin förstått mig på särskrivning, eller sär skrivning.
Ett exempel;

Jag såg en gång en person som hade skrivit ordet ridhora, varför vet jag inte.
Vet faktiskt inte om ordet existerar egentligen, förlåt gud för att jag använder dessa ord.

Själva ordet var ju ganska konstigt i sig, men det som egentligen var konstigt var att någon raketforskare hade läst ordet - men ändå lyckats särskriva det till rid hora.

Och då undrar jag såhär,

Vad är det som gör att det blir sådär?
En normal person förstår ju skillnaden på en ridhora och på rid hora.
Det är två helt olika saker.
Och varför i hela universium och dess rymdskrot särskriver man ordet
- OM MAN HAR ORDET FRAMFÖR SIG?

Jag har svårt att sätta mig in i situationen, men ni som har talangen att särskriva - särar ni på orden i talspråk också?

Tänk vad jobbigt det skulle vara om jag sär skrev allting och jag nästan tvingade er att läsa det, lite som en medeltida tortyr metod, fast jag är osäker på om dom hade datorer på medel tiden men det hade dom säkert.

Jag kan också passa på att lära er en sak ni kan dra nytta utav, som den otroligt bra läraren jag är!

Bindestreck - penicillinet mot särskrivning!
Binde streck penicillinet mot sär skrivning!

Se bindestrecket som ett slags vapen - ett svärd att bekämpa demonen inom dig, Sär'Skrivnuh!
Det var faktiskt inget bra ord, men vi kan döpa om demonen till Särvulen då!
Tänk dig att bindestrecket är vigvatten, vitlök eller ett kors mot den eländiga vampyren Särcula!
Eller silverkulor för att bekämpa den rasande varghybriden Särulven!

Nu måste jag sluta upp och verkligen komma till punkt här.

Men bindestrecket kan rädda er från mycket, och var aldrig någonsin rädda (isåfall finns jag här som tröst)
att använda det.

Om ni bara hade vetat det, hade rid hora kunnat blivit rid-hora.


Tack och adjö,

Eder tillgivne Monstafa.

Hej alla glada, jag försökte att uppdatera genom telefonen igår men det ville inte gå vägen.
Detta medföljde alltså att uppdatering uteblev, jag är ledsen men jag ska försöka gottgöra det nu istället!

Imorse så åkte jag tåg till jobbet, jag behöver inte tillägga att tåget var försenat efter som det är daglig basis, de skriver inte heller ut det utan man får alltid stå där och gissa. Och det är alltid så inhemskt dumma anledningar, typ;

''Tåget är försenat idag för att jag vart sugen på mandelkubb och var tvungen att köpa, alltså verkligen tvungen. Jag är beroende av mandelkubb, därför tänker jag låta er komma försent till jobbet''

Jag kommer ihåg en gång när jag var påväg hem från Stockholm.
Min resa skulle se ut såhär;

Stockholm C 14.10
>Västerås C 15.00 (vänta i en halvtimme)
>Kvicksund 15.35

Tror ni att den slutade så?

Nej, verkligen inte.

Resan från Stockholm hem till Västerås gick galant, väl i Västerås..... Nja.
Tåget som skulle avgå 15.35 var försenat till 15.40, 15.45, 15.55, 15.59, 16.05, 16.00, 16,15 och tillbaka till 16.10.

När tåget(trodde jag) till slut anlände, så ställde jag mig så fint och väntade på avgång.
Jag fick plötsligt höra; det här tåget går till Örebro.

Så jag hade alltså kunnat hamna i Örebro, för att SJ hade så mycket bättre saker för sig än att upplysa lilla mig och de andra resenärerna att ett spårbyte hade inträffat. Men det stod fortfarande Eskilstuna Linköping på det felaktiga spåret.
Jag har memorerat att jag ville visa lite ödmjukhet och lättsamhet, att misstag händer ju. Även solen har sina fläckar.
Med lätta steg vandrar jag till det nya spåret där tåget skulle avgå. Solen låg på rätt mycket den här dagen, men i horisonten kunde jag skymta ett tåg - det var tåget jag hade väntat på!
Jag ställer mig och gör mig redo igen, som många andra som skulle med - även en kontrollant.
Precis när tåget rullar in på perrongen och jag känner att jag äntligen ska få komma hem.

Då - ja då!
Bestämmer sig PISSLOKFÖRAREN att bortse från spårändringen och istället rulla in på ett HELT annat spår än vad som tidigare sagts. Jag minns även att kontrollant utbrast - vilken jävla parodi.

Och ja SJ, det är en parodi. Inte i avseendet att det skulle vara roligt - om ni inte förstod det.
Utan att jag blir uppriven utav detta, ni tillgodoser inte mina eller mina medmänniskors behov.
Ni sitter där på erat högkvarter och dricker kaffe och kommer på bra ursäkter, men jag ser igenom ursäkterna.
Så nästa gång, tänk på att det kanske är kallt - här ute i riktiga världen.

Förresten så var anledningen till förseningen att det hade vart en älg på spåret.

Men hur kunde den stå där så länge? Stod den och höll tillbaka tåget?
Dansade den riverdance och lokföraren vart frusen av förvåning?
Hade den en pistol och planerade att kapa tåget?
Åt den picknick på rälsen?

Jag vill bara upplysa om att ett tåg är lite större än en älg, på spåret. Man behöver inte väja för en älg, på spåret.
Det sitter ingen sån skylt, på spåret. Ingvar Oldsberg var programledare för, på spåret.

Det finns heller aldrig sittplatser på Stockholmståget på morgonen - det är inte SJ's fel.
Folk här i Sverige kan helt enkelt inte samsas med varandra, det värsta som finns här att kanske råka hamna i en konversation med en helt okänd person.

Om folk hade superkraften att kunna förvandla sig till ett rökmoln för att slingra sig - då hade det vart disco jämt.

Jag ville jättegärna sitta ned imorse på tåget, men tyvärr gick inte det för att alla måste ha ytterplatsen.
Även om det är ett bord för fyra, så måste de två personerna som sitter där ha ytterstolarna.
Annars kan det leda till att okända personer, som helt fridfullt vill åka tåg - utan att ens snacka med dom, råkar sätta sig där.

Nej, tänk inte på mig. Jag står jättegärna upp och försöker hålla balansen medans lokföraren bestämmer sig för att sicksacka och välja lite ditten som datten på spår. Det är faktiskt jättekul - prova själva!


 

Idag är det tisdag, hur roligt tycker ni att det är?
Fantastiskt roligt om jag får säga det själv, vet inte varför men ändå!

Igår så såg jag nya James Bond-filmen.... över mina förväntningar faktiskt.
Även om filmen var skitlöjlig vid vissa tillfällen, när de gjorde saker som egentligen bara MacGyver kan göra.
Ja, MacGyver är min favorit. Om jag var chef så skulle jag lätt anställa MacGyver.
Vilket jobbet än var så skulle jag veta att han skulle lösa det med hjälp utav ett snöre och en potatis.

Och skulle det inte vara roligare om Sean Connery fortfarande spelade James Bond?
Hade vart häftigt att se den gamle kusen slänga sig som Daniel Craig.

Dessutom så tycker jag inte om Daniel Craig, om ni bestämmer er för att se Skyfall, tänk då på en sak!

När han kommit tillbaka från sin lilla semester, ståendes i mörkret i M:s lägenhet.
Så ser man inte om han står med ansiktet mot eller från M... Det måste kännas jättekonstigt att prata med honom.
Tänk själv om M hade intentioner att gå fram och hångla ner honom, så står hon där helt plötsligt med en hårboll  i munnen. Och det vet vi ju alla om att det inte är så mysigt, försökte hångla med en katt förr.

Förresten!!!! På tal om något helt annat,

Namnet Fantomons är en sammansättning utav Fantomen och Mons, det tyckte jag lät skitcoolt tills jag googlade det. Då såg jag att Digimon (hatar digimon) hade hunnit före, förhoppningsvis så gör det ingenting och jag kan leva mitt liv precis som vanligt.

Vi får helt enkelt hoppas på att Tai ger fan i att försöka låsa in mig i någon liten nyckel eller kula eller vad dom nu använder i den världen.

Fantomons låter lite som en sjukdom också, så någonting häftigt fick jag ju ut ur det iallafall!

Hej!